Födslen

19.10.2017

Värkarbetet går igång och lustgasen är himmels. Vid varje värk så hade jag stor nytta av lustgasen. Jag kommer ihåg att jag trodde Tyke vår katt sprang runt ute i korridoren för han har en pingla i sitt halsband och jag tyckte jag hörde den. Men jag visste också att han inte va där men lustigt vad man kan inbilla sig saker. 

Många frågar mig om jag inte tyckte det va jobbigt att jag skulle föda ut mitt stilla barn, och nej det tyckte jag inte. När vi kom in på torsdagen så ifrågasatte Johan varför jag skulle föda Tex varför dom inte gjorde ett kjejsarsnitt. Men detta är för att det är bäst för kvinnan både psykiskt och fysiskt. Det är en del i processen som behövas för att kvinnan inte ska må dåligt. Jag va glad över att föda mitt barn, jag kan säga att jag va lika glad som när någon föder sitt levande barn. 

Ja värkarna satte igång och lustgasen va riktigt bra. Rätt som det är så börjar hela min kropp att krysta. Då jag säger detta högt så ringer min syster på klockan så bm kommer in. Vilken grej det här med kroppen och föda barn. Vilka krafter man har när man ligger där. Jag sa flera gånger att jag kunde föda hur många barn som helst och ja så tänker jag fortfarande. Jag tyckte det va hur häftigt som helst. Jag kryste för kung och fosterland och Carola hjälpte mig. Något som retade mig va att man ska ha hakan på bröstet och det hade inte jag, så hon som hjälpte Carola tjatade om det hela tiden. Jag tyckte hon va tjatig. Pga att där inte va något fostervatten eller fosterfett så va det lite svårt för vår ängel att komma ut, så Carola fick hjälpa till med sin hand för att hjälpa axeln ut. När hon gjorde detta så kändes det som hon förde in hela sin arm in i min mage och grävde. jag vet att det gjorde så ont så jag började trycka mig upp i sängen, jag blev även jätte arg. Men ut kommer han vår ängel kl 01:33 på lördagsmorgonen. Annelies förstfödda föddes också den 12 augusti och nu min ängel. Han va så fin. 

Tex Gustavsson föddes stilla den 12 Aug kl 01:33 , 3905 g och 53 cm lång.

Jag fick upp honom direkt i min famn och jag va glad, vi hade blivit mamma och pappa vi hade blivit föräldrar. Den tanken va enorm. Johan bara kolla hans händer och fötter. Han hade stora händer som en liten bonnapåg och sen hade han Johans fötter. En riktig liten bonnapåg. Carola undrade om vi ville klä på honom men det ville vi att dom skulle göra. Dom väger och mäter honom och tar hans hand och fotavtryck och klipper bort en liten hårlock från hans lilla huvud. Dom sätter på honom kläderna som vi har valt ut till honom.    

Vi får honom till oss igen och bara sitter och tittar på vår ängel och jag kommer ihåg att det var just en tanke då som sa ( varför just du ) jag kommer ihåg att den dök upp hela tiden i mitt huvud. Han va ju så fin. Där är ju inget fel på honom hur kunde detta hända. Jag kommer ihåg att jag sa ( så nära mål men så långt ifrån). Jag hade fött min son stilla i v 41+4. Detta är inte rättvist. Klockan halv 5 på morgonen så sa vi godnatt. Jag, Johan, Annelie och Tex låg inne hos oss. Ja vi hade honom inne hos oss hela tiden vi va där inne. Den ända gången han kördes ut va när dom skulle byta kylklamparna i cubitusen (ser ut som en liggdel till en barnvagn) som han låg i. Vi vaknade nog runt 11 tiden den lördagen, trötta va vi men ingen av oss kunde låta bli att titta på det lilla underverket som hade kommit under natten. Barnmorskan Kerstin kom in när vi hade kommit upp för hon ville se Tex. Hon tyckte han va jätte fin. Hon frågade lite hur det hade gott med förlossningen. 

Vi fick även frågan om namngivelse, när ett barn föds stilla så blir det inget dop. Utan för att kunna döpa sitt barn måste det vara levande. Så därför blir det en namngivelse istället. Vi bestämmer att vi vill ha namngivelsen kl 3 på eftermiddagen och klockan 4 skulle Johans mamma och min pappa med fru komma upp och hälsa på oss. 

Vi va ju tvungna att fixa till oss och jag frågar Annelie om hon vill bli fadder till vårt änglabarn, och det tackade hon ett stort JA till. Hon tyckte detta va en ära, och det är det men för oss. Annelie har varit en stor stöttepelare för oss igenom detta. Hon har 3 barn hemma, 2 små och större. Men hennes familj lät mig och Johan få ha henne hos oss och det va så skönt. Klockan blev 3 och prästen kommer in. En man i medelåldern. En snäll och omtänksam präst som inte va gammal modig som många gamla präster är.

Emil André Tex Gustavsson 

Klockan började närma sig 4 och jag och Johan va nervösa för att träffa min pappa och hans mamma. Jag vet inte varför men man har skam över sig av någon anledning. Sen va det också så att vi orkade inte se andra ledsna och behöva trösta dom. Det va jobbigt nog med oss tre som va där inne. Det hade blivit en skyddszon där inne på rum 7. Och nu skulle där komma in folk utifrån och träffa vår ängel. Annelie går ner och möter upp dom nere vid entren på Csk. Jag och Johan är uppe på rummet och peppar varandra att det är lika bra att ta tjuren vid hornen. Nej jag vet inte varför vi reagerade så. Men jag kände att jag va rädd att det skulle bli för mycket för mig. Jag hade mig själv och min sorg som jag inte riktigt visade utåt. Jag va fortfarande i chock och förstod inte riktigt allt som hade hänt nu under dessa 4 dagarna. Alla dessa intryck, besked, förlossning, jag allt som hände runt oss. Men nu i alla fall så skulle en liten del av familjen komma upp och hälsa på. Svärmor kom upp först och vi förvarnar henne att Tex ligger bara några meter från henne i sin vagn. Hon går fram direkt till Tex och tittar på honom och rör vid honom. En liten stund efter kommer Annelie med pappa och Gunilla. Vi berättar också för dom att han ligger där i sin vagn. Dom går bort och tittar och sen satte vi oss tillsammans och pratade om vad som hade hänt och om vi hade fått reda på varför det hade hänt mm. Det va skönt att träffa dom. Allt blev lite lättare efter att nu hade man klarat av och möta dom, och nu har vi bara några till att möta till. Den kvällen åkte Annelie hem till sin familj. Jag och Johan la oss tidigt den kvällen och bara myste, och tittade på Tex som låg bredvid oss vid sängen. Så vacker och stilla. Vi spelade lite musik och kollade på några musikvideos. Och Karin en av undersköterskorna. Hon är helt i min kaliber ha ha ha, rakt på sak lite skämt, lite allvar och bara så härlig. Vi ville inte ha en massa medömkan utan vi ville att alla runt oss skulle vara normala. Det är klart att dom visade känslor, det kom tårar i bland och dom berättade hur tråkigt dom tyckte det va men dom va även roliga och fick oss att tänka på lite annat i mellan åt. För det gör ont nog hela tiden så för just den, dom minutrarna som dom kunde få en att le, skratta ja få en liten ljusglimt så va det skönt. Och Karin va en av dom som kunde skämta och skoja till det lite. Hon kom in denna kvällen när jag och Johan låg där i sängen och bara va. Hon bara jag måste få se Tex. Och det värmde när dom kom in och hängde där med Tex och klappade på honom under tiden dom pratade med oss. Hon stod inne hos oss ett bra tag och vi pratade om allt. Allt från vår förlossning till hur många som hade dött på förlossningen och hur många som hade kommit tillbaka och fått ett syskon ja allt. Det dessa människor gjorde för oss Carola bm, Elisabeth bm, Kerstin bm och undersköterskan Karin. Det är mina änglar, det dom gjorde för oss, dom la all sin själ i att ta hand om oss och göra våran stund så bra som möjligt. Allt skulle vara på våran villkor. Vi fick stanna hur länge vi ville och vi kunde komma och gå som vi ville. Jag kan inte uttrycka i ord hur bra vi hade det där inne under tiden vi va där. Den kvällen så sov vi inte så bra men vi hade varandra vi hade Tex hos oss vår största kärlek. 

Så älskad och så saknad älskade unge. 

www.youtube.com/watch?v=ELGWOVEHt6E