Csk 10/8.

10.08.2017

Vi vaknar upp och direkt så tänker man att har detta verkligen hänt? Jag känner på min mage men den är helt stilla. Vi ligger kvar i sängen en stund och jag har en känsla i kroppen om att jag vill att Annelie ska följa med in. Jag vill ha min syster vid min sida när jag ska gå igenom detta. Jag ringer till henne kl 06:00 på morgonen och hon svarar snabbt. 

Hej Annelie jag har en liten fråga till dig. Skulle du vilja följa med in på sjukhuset och vara med där under tiden vi går igenom detta. 

Hon ville gärna vara med. Och detta kändes jätte skönt både för mig och Johan att ha en part till med oss in. Och det visar sig sen att hon va till stor hjälp under hela denna processen.

Man är väldigt tom i tankarna precis som hjärnan har stängt av. Jag och Johan går upp och börjar göra vid oss inför att vi ska köra. Jag kollar igenom min förlossningsväska en gång till men jag förstår inte vad jag ska ha med mig eller om jag har glömt att lägga ner något men jag brydde mig inte. Det som va med va med, hade jag glömt något så hade jag gjort det. Vi åker in mot Csk och möter upp min kära syster utanför. Vi går in och åker upp på plan 3. Vi går mot förlossningen och det är inga lätta steg. Vi ringer på klockan och blir insläppta och blir möta av bm Carola. Hon tar in oss på ett rum och där börjar en resa.

Carola kommer in med vagnen med sprutorna. Jag är jätte spruträdd. Hon berättar att hon ska ta blod för att dom ska kolla om där är infektioner och lite andra saker för att kanske få reda på vad vår Tex dog av. Jag tror det va runt 10-12 rör blod. Hon stack mycket bra. Sen fick jag den jag kallar för flygplanet med en ingång och en utgång tror jag där va. Sen gick vi igenom hur allt skulle gå till och i vilken ordning. Vi skulle få träffa kuratorn och prästen, sen skulle förlossningen sättas igång. 

Kuratorn kom in och presenterade sig. Men där kände jag direkt att hon beklagade och tyckte så synd om oss. Och hon berättade hur hemskt hon tyckte det va mm mm. När hon hade gott så kände vi allihop att den kuratorn kunde inte ge oss den hjälpen vi behövde. Så mycket medömkan klarar jag inte av. Jag kände bara att hon känner inte mig eller min familj som satt i rummet och kommer in och daltar nej det orkar jag inte med. Sen en liten stund där efter så kommer prästen in. En liten rultig dam som inte såg ut som en präst. En mjuk normal människa. Hon kommer fram till mig och presenterar sig och ger mig en kram och beklagar den stora förlusten. Hon gör lika dant med både Johan och Annelie. Sen pratar vi om begravning hur det går till och vad man ska tänka på mm. Min läkare kommer in och säger att vi ska gå bort till undersöknings rummet. Där ska vi göra ett ultraljud till för att kolla hjärtat och pulsen och han som gör undersökningen ger också beskedet att bebisen är död och beklagar väldigt mycket den stora förlusten. Sen går jag och Johan tillbaka till rummet där Annelie väntar. Sen kommer Kära Carola in igen. Vi hör hur en liten bebis skriker vi hörde även en kvinna som skrek under sin förlossning. Carola menar på att detta är inte humant detta ska ni inte behöva höra på. Hon säger till oss att vi ska flytta er till ett större rum och ett mer ljudisolerat rum så jag slapp höra dom andra när dom födde. Jo det rummet va mycket större än det förra och låg sist i korridoren. Där flyttade vi in och gjorde det mysigt för oss alla tre. Carola kom in med tepåsen det är den dom för in bakom livmodertappen som gör att förlossningen ska sättas igång. Hon förde in den och den skulle sitta i 24 timmar. Vi fick middag och kaffe och dom kom in och berättade lite om hur allt skulle gå till. Johan va arg och menade på varför dom inte kunde gjort kjesarsnitt, han tyckte det va för jävligt att jag skulle behöva föda fram vårt barn. Carola berättar hur viktigt det är för kvinnan att föda fram sitt döda barn. Och vilka risker det är med kjesarsnitt och hur det kan påverka kroppen både psykiskt och fysiskt på ett negativt vis. Dom kom in flera gånger under kvällen och satt och pratade med oss. Lite för att lära känna oss och vi dom och få svar på våran frågor. Vi hade hela tiden samma bm 3 stycken Carola, Elisabeth och Kjerstin och sen hade vi även undersköterskan Karin som va helt underbar.

Vi berättade hur vi ville ha det och hur vi ville bli bemöta. Och det va som dom sa hela tiden att det vi ville va det dom gjorde. Som sagt 4 helt underbara änglar som ska ha en enormt stor eloge. Det va även så att jag skulle få all smärtlindring jag ville ha för jag skulle inte lida i onödan sa dom. Denna kvällen fick jag morfin i ena skinkan och två alvedon. Jag hade lite värkar och för att jag skulle kunna sova så fick jag detta. Den natten sov jag som en stock också. Vi somnade runt 10 tiden.

Den 10/8-17 kl 19:45